jonasand.blogg.se

Hej Jag är en man på 44 år som har psykisk ohälsa. Ni ska få följa med mig här om hur det är att leva med det.

Mitt liv!

Kategori: Allmänt


 

Hejsan!

Nu ska jag skriva av mig lite av mina tankar och funderingar som jag har i min hjärna. Jag har en fråga som jag har funderat över länge nu och det är varför har mitt liv blivit som det har. Jag har inga klara svar på detta. Men jag tror att det har mycket med min pappas bortgång när jag bara var 12 år. Det var då allt började kan jag känna. Men samtidigt kan man inte skylla allt på det. Jag skulle tro att det har varit en stor andleding.

Jag har funderat många gånger på hur mitt liv skulle ha sett ut om min pappa hade levt? Inte för att jag har haft en dålig uppväxt för mamma har verkligen gjort allt för oss barn så att vi har fått det bra. Om pappa hade levt hade jag haft en bra utbildning och ett bra jobb då. Det är bara en sak som man kan analysera i. hade jag varit så mycket sjuk som jag har varit under alla år som jag har levt. Det kan man bara fundera på för jag kommer aldrig få ett ordentligt svar på dessa frågor.

Men vist kan jag erkänna att mycket som har hänt i mitt liv hade inte hänt om pappa hade levt. Men jag har en helt underbar styvpappa som är den perfekta farfadern till mina två barn. Som ni vet vid detta  laget så kämpar jag för att jag ska hålla mig frisk och att min familj ska få ha det så bra som det bara gården. Jag vill inte håll på att vara sjuk hela tiden om det nu är någon som tror det.

Sen i gengäld hade jag aldrig varit den person som jag är idag om inte jag hade fått gå igen det jag har gjort och det är jag bara glad över. Sen känns det så underbart att jag har en sådan bra kontakt med mina barn som jag har. För det har inte alltid varit så med min dotter kan jag säga.

Går min psykiska arv och har jag fått det efter pappa. Det är väl . utan dem så hade jag inte  jjjjjj som vet det rikligt skulle jag tro. Jag skulle bli riktigt ledsen om min psykiska ohälsa skulle gå vidare till mina barn. Jag skulle få svårt med att förlåta mig själv för det. Sen kommer jag alltid att finnas där för dem. Vad gör man inte för sina barn jo man gör allt.

Just nu ligger jag i min sjukhussäng och skriver och tänker på min familj som är så otroligt viktiga för mig. Jag älskar min stora familj över allt annat. Utan dem så hade jag inte levt idag för det är verkligen de som håller mig i liv och gör även så att orka kämpa på varje dag när det är tufft. Det finns inte på min karta att ge upp och sluta kämpa för mitt liv.

Sen kämpar jag gärna mer för andra än vad jag gör för mig själv och det är kanske inte det bästa alltid. Men vad gör man inte för sina underbara vänner. Det handlar mycket om att ge och ta. Fast många har tyvärr bara lärt sig att ta och inte ge och det gör mig jävligt arg. Jag har även fått upp kontakter med gamla vänner sedan jag började att blogga. Det är intressant att få höra hur de uppfattade mig i skolan för jag har inte så mycket minne kvar. Det ända jag minns var att jag var mobbad och utanför i skolan och att skolan gjorde inte mycket åt det tyvärr.

Som tur är så går det bra för min son i skolan och det är jag så tacksam för och att han har många kompisar både killar och tjejer. Vi har även pratat med grabbens skola och lärare om min sjukdom så skulle han känna sig ledsen en dag så vet de vad det kan vara och då får han den hjälpen som han behöver för att må bättre igen. Min grabb går nog i kommunens bästa skolan kan jag säga och det är så underbart skönt. Min underbara fru har haft sina två stora barn på den skolan också så vi kände till den redan när grabben skulle börja på den.

Sen när allt har lugnat ner sig så ska vi börja att planera en utomlandsresa med frugan och grabben sen får de stora barnen följa med om de har råd. Det kommer att bli så skönt tycker jag för det är väl snart 4 år sedan som vi var borta på en längre resa. Grabben ville till Spanien igen han fastmade för det.

Jag kommer att börja arbeta mer med bloggen och jag komma utveckla sidan mer snart bli medlem och då kommer jag kunna sen kommer koppla bloggen till min hemsida men aven facebook sidan som jag diskuterar psykiatrin på så att jag får en helhet med allt. Jag tycker att det är så skoj med att hålla på med detta och jag lär mig också en massa på detta.

 

Med vänlig hälsning

Jonas Jonte Andersson

 
Kommentera inlägget här: